Ja som rubriken lyder har jag skaffat en ny blogg, en som är, ska man säga mer avancerad?

Där man kan fixa lite mer med sin blogg och ändra utseendet mera!

Nu mera finns jag på http://narbonne.blogg.se/ och denna kommer finnas kvar, altså kommer inte raderas, men kommer inte uppdateras något!

Mvh Jonna!

Ja, som jag skrev i ett inlägg för ett tag sen så kommer jag i framtiden(ja när jag har lägenhet, pengar, jobb m.m) så kommer jag att skaffa en Welsh Corgi Pembroke.

Jag har länge varit förtjust i denna ras men nu det senaste året så har jag verkligen fastnat för denna ras och jag är nu helt säker på att jag ska skaffa en sådan!

Det första jag föll för är dom stora öronen faktiskt, det var det jag först såg och det var det som jag blev förälskad i! Sedan har vi ju den lilla bastanta kroppen med dom korta små söta benen! Eller ja som pappa brukar säga om denna ras ''en falukorv med tändsticksben''.

Jag hade en sån tur att i somras träffa en Welsh Corgi Pembroke på en utställning i Blekinge!

Det var en tik på 5år som var otroligt söt och mysig! Dock tror jag det var diskbråck hon hade i ryggen vilket jag hört(Vissa säger det, vissa säger inte) kan vara vanligt på rasen. Så ägaren rekomenderade mig att leta efter en Pembroke som var något kortare i ryggen, samt längre ben eller satsa på en Welsh Corgi Cardigan. Så jag har kollat runt på några kennlar och hittat 2st kennlar som jag är riktigt sugen att köpa en Pembroke ifrån sedan när tiden slår in.  

Tiken jag träffade i somras!

Utseende:

Welsh corgi pembroke är en lågställd, robust byggd hund med rävliknande huvud och upprättstående öron. Pälsen är rak, tät och medellång. Varken mjuk eller sträv. Den ska helst vara enfärgat röd, sobel, fawn eller svart med tanteckning. Lite vitt är tillåtet.

Egenskaper:
Numera hålls båda raserna oftare som sällskaps- och gårdshundar än som boskapshundar och de är mycket trevliga, livliga familjehundar. Welsh corgi pembroke har också använts som apporterand fågelhund. Rasen har blivit känd som drottning Elizabeth II:s favorithund, vilket har bidragit till den internationella populariteten. Förutom att welsh corgi pembroke oftast föds utan svans, s.k stubbsvans (långa svansar är borstiga och kuperas ofta i hemlandet, vilket är förbjudet i Sverige), är den något mindre än welsh corgi cardigan, har inte alls lika stora öron och något mer kilformigt huvud. Ytterligare en snarlik liten vallhund på Brittiska öarna är lancashire heeler.

Historia:

Det finns ett flertal teorier om welsh corgi pembrokes ursprung, som alla är ungefär lika lite förankrade i dokument eller fynd. Enligt en teori skall de ha följt med kelternas folkvandringar på 300-talet f.v.t och i så fall skulle de kunna representera en utvecklingslinje direkt från torvhundarna. Enligt en annan teori kom ursprunget med vikingar på 900-talet; upphovet skulle då vara den svenska västgötaspetsen. Enligt andra förhåller det sig tvärtom, att det är welsh corgi pembroke som följt med vikingarna tillbaka och gett upphov till västgötaspetsen. Ytterligare andra pekar på att flamländska vävare invandrade till Wales på 1100-talet och då kan ha haft med sig hundar av schipperke-typ. En möjlighet är också det faktum att dvärgväxtmutationer uppstått vid olika tillfällen hos olika hundrastyper.

Från början gjordes ingen skillnad på de båda typerna cardigan och pembroke. Första gången welsh corgi deltog på hundutställning var 1892 på en lantbruksmässa i Carmarthenshire. 1925 bildades den brittiska rasklubben och 1928 erkändes de båda rastyperna som en ras av the Kennel Club. Första gången det hölls separata klasser för de båda typerna var 1927 på Cruft's i London. 1934 delades welsh corgin upp i de två raser som nu finns med var sin rasstandard.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Welsh_corgi_pembroke

Welsh Corgi finns med båda stubbsvans och lång svans! Här är bilder på båda!

Bilder på Welsh Corgi Cardigan!

Ja, ska ''göra om'' bloggen lite, med t.ex ny bloggbild. Men har absolute ingen aning om hur den ska se ut eller något? Så om du har något tips eller liknande så säg gärna till isåfall!

Även fixat lite kategorier, och tänkte även lägga in lite länkar och sånt, så om du är sugen på ett länk byte så kommentera isåfall med namn och webbadress så fixas det!   

Kommer även göra ett namnbyte på bloggen, men vet inte direkt till vad? Funderar isåfall på en förkortning på riktiga namnet så om man t.ex säger att den ska heta ''Fight For Freedom'' så kommer bloggen döpas till ''FFF''

Ja, bloggbilden är ny, men usch blev inte det minsta nöjd, trodde det skulle bli bättre än vad det blev så bättre lycka nästa gång?!

GLÖM EJ RÖSTA! OMRÖSTNING!!

   Jag är lite sådär smått förvånad över mig själv! Har äntligen börjat med mitt förb*nnade projekt arbete nu som handlar om E-handel och faktiskt kommit en liten bit! Har skrivit ca 1,5 sida men har fortfarande lite information som ska skrivas till plus några omröstningar som ska fixas! Har just nu en omröstning som är igång så snälla rösta i den så hjälper du mig på traven till att få klart mitt projekt arbete. (Omrösningen finns i sidomenyn så snälla rösta nu!!)

Men men, inte tid att skriva mer nu, för nu har jag kommit igång och då jä*lar går det undan!   

Ja att vara 18år plugga bara få studiebidrag och försöka ta körkort plus att det är jul nu, fan ingen bra kombination. Visst jag jobbar också så får ju lön också. Men fan skiten försvinner lika fort som det kommer in?! Känns verkligen inge kul alls att behöva låna massa bara för att klara av att betala alla körlektioner och skit som är nu!! Plus att jag har massa andra saker som är obetalda eftersom pengarna gått åt till körkortet.

Är just nu helt pank, om man bortser från julklapparna jag ska köpa till pojkvännen.. Men ja usch verkligen spyr på allting som har med pengar och göra, eller ens höra ordet pengar får mig att vilja spy. Så jävla trött på allt, vill bara blir liten igen och slippa oroa sig för allting som ska betalas, och inte lär det blir lättare sen...

Nae nu ska jag ta min äkliga förkylning och hosta och gräva ner mig under täcket och hoppas jag orkar upp imorron!!

Jag går ju som sagt lärlingsutbildningen på gymnasiet, sista året. Går lärlingsprogrammet inriktning handel. Med detta innebär att jag är i skolan 2 dagar(måndag & fredag) och pluggar kärnämnen som Svenska, Engelska, Matte, Samhäll&Religion kunskap. Plus att vi läser individeullt val nu i 2an & 3an. Så just nu har jag bara 2 lektioner på måndagar och fredagar, vilket är skönt. Baksidan med att jag nu bara har 2 lektioner är att jag har 2timmars håla på måndagar, och 3timmars håla på fredagar..  

Just nu har jag dock en lektion på tisdagar också så jag är i skolan 3dagar så att säga.

Resten av skol-tiden så är jag ute på praktik på ett företag och lär mig det jag igentligen ska lära mig på skolan om jag gått riktiga handel.

Jag valde denna utbildning tack vare att jag inte lär mig någonting genom att sitta vid en skolbänk och nöter in saker från ett papper. Jag är väldigt ''trögtänkt'' på detta sett eftersom jag tycker det är sjukt tråkigt! Därför valde jag lärlingsprogrammet för att just kunna få chansen att komma ut och göra sakerna praktiskt vilket jag lär mig fortare på.

Jag har även fått turen att hamna på en jätte bra praktik plats(frågade i 9:an om jag fick vara där) med helt underbar personal och en helt underbar handledare som verkligen kan sin sak och vet hur man lär ut.

Praktikplatsen jag är på är H&M i Västervik där jag trivs jätte bra! Som sagt tidigare personalen är underbar och jag känner mig verkligen som en i ''familjen''.

Jag frågade mig själv i början varför jag igentligen valde denna utbildning eftersom jag är så sjukt folkskygg så det inte är sant. Första månaden jag var på H&M så ''gömde'' jag mig för folk som kom in. Alltså ärligt ''gömde'' mig, jag gick åt ett annat håll, kollade inte åt kunderna just för att jag var rent ut sagt livrädd! Jag kunde ju ingenting(fast jag visste att jag var där för att lära mig) jag var rädd för vad folk skulle tänka om mig, dömma mig för hur jag pratade, betedde mig, såg ut och ja allt mellan himmel och jord.. Men efter det så började jag faktiskt att utmana mig själv när jag kände att jag kunde lite mera. Men det vände inte helt förens min handledare och chefen bestämde att jag skulle få vara på nedre plan med kosmetiken för att just få lättare att få kontakt med kunder och kom dom ''närmare'' eller hur man ska säga. Jag trivdes och trivs fortfarande bäst på den avdelingen, just för att jag inte känner mig så ''instängd'' som jag gör på övre plan men även att jag känner att jag tycker det är roligare.

Och nu dom senaste 2-3 månaderna har jag känt hur jag verkligen ''växt'' som person..  

För förr så hatade jag när jag var i affärer och personalen i kassan började små prata med mig. Jag ville sjunka ner genom golvet och jag sprang nästan därifrån, även när jag gick i affärer bara för att kolla så sprang jag nästan ut därifrån bara för att jag inte ville att personalen skulle komma fram och fråga massa saker. Men nu, nu har mitt liv vänt på en 5öring.

Nu när jag verkligen puschat(?) mig själv och tagit tag i saken och verkligen tagit kontakt med kunder och kunnat svara på deras frågor samt även när jag nu fått stått i kassan mera och kommit in mera med att ta kontakt med kunder så har mitt liv blivit så mycket bättre. Jag springer inte längre igenom affärerna, börjar personalen i kassan små prata med mig så småpratar jag med dom. Jag känner mig även mer säkrare i mig själv och jag känner att ''jag klarar detta om jag bara puschar mig''. Och det jag insett är att jag klarar det faktisk.

Det är en sjuk och undebar känsla att känna att utbildningen faktiskt har hjälpt mig att växa som människa, och känna att jag kan göra saker utan att skämmas för mig. Allt detta trots att jag pshykiskt mått sämre varje dag dessa 3år än jag gjort under hela mitt liv. Det är sjukt hur allting kan bli såhär ..?!

Idag slogs jag av en ganska obehaglig tanke som jag igentligen känt länge! Jag tror jag lider av depression, på riktigt!

Men nu börjar vi från början?!

Idag på dagens pshykologi lektion så hade vi genom gång om pshykisk ohälsa, då tog vi upp först stress, vilket jag också kom underfund med att jag lider av. Sedan gick vi igenom depression och olika symptom. Och för att lida av depression var man tvungen att ha minst 5 olika symptom av typ en hel lista. Vi tog upp dom vanligaste och jag kom underfund med att jag led av alla förutom 1!

Man skulle även haft symptomen i längre än 2veckor i sträck, vilket jag haft lääääänge! Kan väl säga att allting började 2006.

Men men, dom symptomen som jag lider av, av dom vi tog upp(och jag kommer ihåg) är

1. Ångest - jag får sjukt lätt ångest över saker jag inte gjort, eller saker jag säger.

2. Sömnsvårigheter - har jätte svårt att slappna av när jag ska sova, ligger och tänker för mycket! Vaknar även flera gånger varje natt..

3. Koncentrationssvårigheter - jag har jätte svårt för att komma igång och arbete med skolarbeten, samt ifall jag börjar så kommer jag ingenstans eftersom jg inte kan koncentrera mig.

4. Humörsvägningar - jag kan ändra humör på 1 sekund. Ena stunden är jag glad och andra sekunden så blir jag skit depp

5. Olust att göra något - Vill ofta bara vara hemma och inte göra ett skit! Har även väldiga problem med att ta mig upp ur sängen, vill bara ligga kvar och gråta typ.

6. Hopplöshet - känner ofta känslan av varför jag igentligen lever, och vad meningen med livet är.

7. Självmordstankar - visst nu var det några veckor sedan jag hade denna tanke, men det är ofta jag tänkt på att ta livet av mig..

8. Viktökning/viktnedgång - Jag pendlar väldigt mycket upp och ner i vikt(oftast neråt) och när jag mår som värst tappar jag väldigt mycket i vikt.

9. Låg självkänsla - har ofta som en röst som pratar med mig och säger ''du kommer aldrig klara detta, du kommer misslyckas med allt''

10. Fanns ännu ett symptom som jag inte tänker ta upp här då det bara en 1 enda person som vet att jag gör detta. så för mitt eget ''bästa'' hålls detta hemligt ..

OBS! Kan tillägga av 7;an 'självmordstankar' är bara tankar jag haft, aldrig försökt utföra det eller tänkt utföra det så ni behöver inte reagera över detta!

Ja dessa symptom har jag varje dag, flera gånger om dagen! Så vad mer kan man säga?

Detta är ingen jag hittar på eller skriva för att få ''medkänsla'' detta är så jag känner varje dag, och det tär på mig hela tiden...

Well, I know the feeling
Of finding yourself stuck out on the ledge
And  there ain't no healing
From cutting yourself with the jagged edge
I'm  telling you that, it's never that bad
Take it from someone who's been where  you're at
Laid out on the floor
And you're not sure you can take this  anymore